Nu har det äntligen lossnat lite med läsningen efter en lång period med alldeles för lite läsning och tack vare mycket bra böcker och ett bokklubbsmöte har jag nu läst åtminstone tre böcker den senaste veckan. Min påskläsning gick inget vidare tack var finbesök från Skåne och att den helgen bara for iväg.Men nu har jag i alla falla läst en bok om Island som vi hade till bokklubben ; Sommarljus och sedan kom natten av Jón Kalman Stefánsson. Små berättelser om ett samhälle på Island och både långa och korta anekdoter om invånarna i detta samhälle, jag gillade språket mycket även om den mänskliga faktorn aldrig slutar förvåna mig hur vi låter våra känslor styra våra liv rakt ned i fördärvet eller även kanske in till lyckan. Vissa bitar var mycket tragiska och vissa lyckliga och mysiga, men samtidigt visade boken att livet alltid går vidare trots vad som händer i ens liv. Intressant i alla fall att läsa om andra delar av vår stora värld.
Jag har även läst ytterligare en bok om Maja Grå från Styggelsen och Döden på en blek häst av Amanda Hellberg. Denna del tre i serien hette Tistelblomman och som jag tyckte nästan var bättre än de föregående, Maja som har gåvan att se det som vi andra inte ser flyttar med sin fästman Jack in i ett gammalt hus; Tistelblomman i Skottland och redan första dagen känner hon att det är något speciellt med huset och trots alla varningar som invånarna i den intilliggande byn ger Maja sig inte av från huset. För varningar får hon, hela tiden, och ingen i byn vill ens komma i närheten av ägorna. Så måste Jack åka till Paris några dagar för sitt jobb och Maja blir ensam i huset...Jag tycker att detta är det bästa med boken, all den förväntan som byggs upp och som jag faktiskt tycker infrias i upplösningen. Sådant tycker jag om, speciellt i skräck- och deckarromaner. Samtidigt som Majas liv går framåt och hon funderar precis som vi alla, hur ska livet bli, vad ska man göra med sitt liv och när hon får ett erbjudande om ett nytt jobb anpassat efter hennes speciella förmågor får hon fatta hårda beslut om sitt liv och sin framtid. Om det nu finns någon framtid för Maja, för skuggorna kommer allt närmare och närmare allt eftersom hon försöker ta reda på vad som egentligen har hänt i Tistelblomman...
Sedan har jag även läst årets Villette-bok. En deckarserie av Ingrid Hedström och årets bok heter; Rekviem i Villette. Jag får erkänna att jag diggar Villette-böckerna skarpt, för de är inte så blodiga och råa som andra deckare utan det handlar alltid mer om gammalt hederligt detektivarbete, men så är ju huvudpersonen Martine Poirot släkt med Hercule Poirot, även om det är på långt håll. I denna femte boken är det en invecklad gåta som ska lösa och som läsare får man följa hur flera olika utredningar handlar om samma fall, även om deras infallsvinklar är olika, men spännande är det och jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig boken och sträckläste så mycket som möjligt.Boken börjar med att blonda mammor med små barn blir mördade och då fallet nästan är på väg att lösas dör utredningsledaren och fallet blir nästintill bortglömt, tills ett av de barn som fanns kvarlämnad bredvid en av de döda mammorna vill veta vad som hänt. Samtidigt som denna utredning sätter fart hittas en familj död i sitt garage; mord, självmord eller olyckshändelse, Martine börjar sin utredning som tar henne tillbaka i sitt egna förflutna. Som du hör är detta också ett måste om du gillar de övriga Villette-deckarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar