Återigen underbart

Jag har haft en riktigt bra läshelg och tillbringade fredagskvällen med att läsa ut rysaren Barnflickan av Hanna von Corswant. Den lovade mycket genom en spännande inledning och bra språk, men sedan kändes det inte riktigt som om den höll hela vägen och jag listade ut slutet och det är något som jag inte gillar att kunna göra. Miljön kändes dock väldigt levande och jag fick ett bra grepp om bokens karaktärer i början, dock kändes de lite senare i boken som spegelbilder av de förut tydligare karaktärerna. Dessutom kände jag att fast många av frågorna fick svar var det ändå några punkter som jag missade i boken, fast det kanske berodde på mig och min snabbläsning som jag tar till när jag börjar tappa intresset för en historia. Den påminde också lite för mycket om historier jag förut läst och sett, och blev därför alldeles för förutsägbar.

I söndags hade jag egentligen en massa andra saker att göra men var alldeles för sugen på att läsa om del 2 i Hungerspelstrilogin Catching Fire av Suzanne Collins, detta sug ledde till att jag läste både den och när den var slut fortsatte jag med del 3 Mockingjay och dagen blev till en enda långa underbar läsdag. Dessa böcker är helt fantastiska tycker jag och hoppas verkligen att filmen som kommer den 23 mars (NB två dagar efter min födelsedag) håller måttet. Om någon tycker att jag är en konstig person som läste hela dagen, så är det vanligaste responsen på dessa böcker att man inte kan sluta läsa dem. Även kända författare som Stephen King och Stephenie Meyer höjer böckerna till skyarna och har även de haft problem att lägga ifrån sig dem. Så har man det problemet är man i fint sällskap.


Dessutom har det kommit en linje med nagellack bara för Hungerspelstrilogin, finns att beställa från USA.

Läs dessa böcker och se även filmen som jag hoppas är bra. Trailern ger i alla fall mycket bra vibbar.

På bästa bio Göta Lejon kommer även en annan bok som blivit film och som jag gillade, nämligen War Horse. Men eftersom jag vet att jag kommer lipa filmen rakt igenom blir det nog att vänta på DVD-släppet för mig.

Jag sätter fart och bokklubbsmöte nr 8

Jag kan ju inte låta läsningen gå segt när jag satt upp ett mål för året och nu har jag ju läst några fler böcker än sist. Jag har lyckats läsa ut några segingar som var bra, först läste jag ut den gripande historien om Hà, en liten flicka från Vietnam som flyr undan kriget med sin familj och hamnar i Alabama, USA och hur hon upplever det nya landet, kulturen och skolan. Vackert skrivet i versform som jag redan har nämnt. Jag hoppas att boken Inside Out and Back Again snart blir översatt så fler kan njuta av språket men samtidigt förfasas över vilka hemskheter det finns i världen.

Igelkottens elegans var en bok som jag först riktigt blev riktigt förtjust i, men först på sidan 147. Jag hade nog inte ens kommit så långt om det inte var en bok som skulle läsas till min bokklubb, men jag är nu glad att jag läst den för den var riktigt härligt skriven och en vacker historia även om jag inte hade skrivit just det slutet. En bok jag rekommenderar till alla och jag såg på jobbet att vi hade filmen, så den ska jag ta med hem en mörk kväll.

Den sista jag läste ut i förrgår som också var en bokklubbsbok och den heter Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn och som var en bok som både fick mig att skämmas och som inspirerade mig till att bli en bättre människa. Det är en bok som jag funderar på att läsa minst en gång om året för att påminna mig om att bli en bättre och snällare människa. Jag gillade speciellt hans tankar om att snällhet inte är något att rynka på näsan åt, vore människor snällare så vore nog världen en mycket bättre plats att leva på. Läs och tänk över beteende, något bättre blir det säkert att leva.


När jag ändå är inne på mina bokklubbsböcker kan jag även skriven en kort rapport från mitt senaste bokklubbsmöte som jag var på i onsdags. Som vanligt en toppenkväll med god mat, skvaller, uppdateringar och lite boksamtal. Jag var den enda där som inte läst den tredje boken vi skulle läsa, Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra och den lät väldigt intressant och en bok som kan vara bra att ha läst som kvinna i världen idag.

Nästa möte i bokklubben är spikat och jag valde böcker: En dag av David Nicholls, Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer och Döden på en blek häst av Amanda Hellberg.

Segt just nu

Inside out and back again

De böcker jag läser just nu är bra men såå sega, så jag börjar hela tiden på nya böcker och hoppas hela tiden på att jag ska få lusten och tiden att läsa klart allihop. Men nu har jag två böcker som jag måste läsa ut tills på onsdag när vi har nästa möte i bokklubben och än så länge har jag inte kommit långt i någon av dem, men de verkar mycket trevliga. Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn (bokklubbsbok) är dock en typisk bok som tar tid att läsa, man måste tänka efter ordentligt och samma med underbara Inside out and back again av Thanhha Lai som är skriven på någon slags vacker vers (inte mitt kunskapsområde) och därför tar extra långt tid att läsa om den lilla flickan Hà som flyr från Vietnam år 1975.
Även Freedom av Jonathan Franzen och Igelkottens elegans av Murial Barbery (bokklubbsbok) är (än så länge) bra men inte så lättsmälta. Därför var jag tvungen att fortsätta läsa om the Arcane Society i In too Deep av Jayne Ann Krentz som är mycket lättsmält, spännande, romantisk och inte helt godkänd inom litteraturkretsar.

Utmaning

Jag tror jag ska utmana mig själv under 2012 och sätta en siffra på hur många böcker jag ska läsa, men det är svårt att sätta en siffra så här för förut har jag aldrig lyckats hålla anteckningar på hur många böcker jag läst. Min blogg gör ju detta mycket lättare, men jag har faktiskt ingen aning hur många böcker jag läser på ett år.

Min bokhyllan, bilden är tagen av Motnyaml

Sedan är frågan om jag ska sätta ribban högt och läsa på som bara den men ändå förmodligen inte klara av det eller sätta en låg ribba som inte sporrar något vidare, men framför allt hur vet jag om det är en hög eller låg ribba?

Men jag tror nog att jag läser minst fem böcker i månaden och 5 gånger 12 är 60 st så om jag lägger på lite extra och säger att under 2012 ska jag läsa 75 stycken böcker, vad tror ni om det?

Men så säger vi i alla fall 75 stycken böcker under 2012 och ni som är intresserade kan följa min utveckling under fliken böcker lästa 2012.

Otäckt och spännande

Petter Lidbeck är en av Sveriges bästa barnboksförfattare och nu upptäckte jag helt plötsligt att han även skriver vuxendeckare under psedunymen Hans Koppel. Jag läste hans mycket otäcka, men samtidigt väldigt spännande deckare Kommer aldrig mer igen, där många olika trådar som från början knyts ihop efterhand och bildar en skrämmande historia.
Precis som i många andra deckare är det gamla synder som kommer ikapp och som straffas mycket hårt. Huvudhistorien handlar om en familj, Ylva och Mike och deras dotter. Ylva blir kidnappad på vägen hem från jobbet och när de flesta tror att det är Mike som ligger bakom så gör polisen ingen större utredning. Dock är Ylva levande och hållas fången och bryts sakta ner alldeles nära sitt eget hem.
Jag har läst mycket otäckt och även sett mycket på TV:n men just denna boken lämnade en ruggig känsla som höll i sig länge och till och med givit lite lättare mardrömmar. Så gillar ni spänning och att bli skrämd läs denna spännande bok, som var väldigt lättläst.

Petter har verkligen inte svikit sitt författarskap genom att skriva vuxendeckare, men jag gillar att han skriver under pseudonym.

En dag av David Nicholls

Nu har jag äntligen läst ut boken En dag skriven av David Nicholls. En bok som många har höjt till skyarna och som även blivit filmatiserad. Jag kunde mig också varit med på det tåget, men på något sätt har boken varit motsträvig mot mig och inte gett mig den mysiga härliga känslan den kunde gett. En av orsakerna är att dels läste jag dem i mycket små intervaller, samt att boken faktiskt är skriven i intervaller. Jag tror att alla dessa avbrott i historien gjorde att jag inte riktigt kände mig hemma i boken. Sedan visste jag hur den skulle sluta också, en arbetskamrat försade sig och sådant avskyr jag. Trots att slutet gjorde en stor del av boken och känslan av boken, var det inte roligt att veta slutet, eller en del av slutet i alla fall.

Historien i boken var en vacker kärlekshistoria med bra bild av de år som beskrivs. Dexter och Emma tillbringar en natt och en dag tillsammans i början av deras vuxna liv och sedan fler vi följa deras liv genom att blicka in vad de gör denna samma dag år efter år.
Men boken var en mycket bra bok och jag hoppas att många läser den och jag tror mig jag ska ta med den till bokklubben nästa gång.