Serieläsning

Nu har jag äntligen läst min första Locke & Key-serie. Locke & Key är en serie gjord av Joe Hill (Stephen Kings son, se tidigare inlägg) och Gabriel Rodriguez. Den var mycket bra, så bra att det var svårt att slita sig och åka till jobbet, så boken fick följa med och lästes ut på fikarasten. Handlingen var blodig, skrämmande, nervkittlande och en sådan historia där man förväntar sig något extra och det fick jag.

Jag har ju som tidigare nämnt läst en massa Stephen King och gillar hans son mycket också. Bilderna i serien var också mycket bra och jag ser redan fram mot fortsättningen, jag är dålig på att läsa serier men  håller på och bättra mig. Men jag kan säga att denna serien kommer jag inte ha några problem med att läsa.

Serien handlar om de tre syskonen Locke vars pappa blir brutalt mördad inför dem och när de antingen gömmer sig eller kämpar för sina liv förändras de och deras liv för alltid. Efter flyttar mamman syskonen till pappans födelseplats, ett stort gammalt slott med många hemligheter, vissa farligare än andra. Syskonen själva är dessutom rejält skadade av sina upplevelser och då deras fars mördare söker upp dem för ytterligare hämnd får de på nytt ta upp striden och kämpa för sina liv.



Vid mina efterforskningar om serien (som jag alltid gör eftersom jag är en total informationsnörd) visar att det är fler än jag som tycker om den och ett TV-pilotavsnitt är inspelat av serien men tyvärr blev det inte TV-serie av det. Jag skulle ändå gärna vilja se det avsnittet, men framför allt vill jag läsa resten av serien.

Vampyrer i Texas och skräck på Svalbard

Igår hade jag lite av en läsdag och fick läst två böcker; Glashuset och Evig natt.

Glashuset av Rachel Caine är en ungdomsroman om vampyrer, mycket spännande och jag kom genast in i handlingen. Det är första delen i sen serie/trilogi som heter Vampyrerna i Morganville. Huvudpersonen heter Claire Danvers och hon är ett underbarn som gått ur high school tidigare än sina kamrater och som nu går på college i den lilla staden Morganville. Hon vill helst gått på något av de stora universiteten, men hennes föräldrar ville inte hon skulle flytta över hela kontinenten utan gå några år hemma i delstaten först. Det skulle de nog inte tyckt om de vetat något om Morganville och hur staden behandlar sina studenter. För i Morganville är det vampyrerna som styr och stadens invånare donerar blod för att slippa bli mördare av vampyrerna men de inflyttade studenterna har det inte lika bra och ses som ett vandrande smörgåsbord av vampyrerna.

Men det är inte vampyrerna som är problem för Claire (till att börja med i alla fall), det är de rika, snygga uttråkade tjejerna som styr colleget och som sett ut henne som mobbingoffer och efter en omgång som gav Claire ett blått öga och stukad fot ser hon sig om efter annat boende. Hon hittar via en annons Glashuset där Michael, Shane och Eve bor och får veta sanningen om Morganville. Men Claire vill inte ge upp och problem följer henne var hon än går så det blir en himla röra av allting, men en mycket spännande sådan och jag har redan börjat läsa på fortsättningen.

För att verkligen bli riktig rädd läste jag även Evig natt [en arktisk skräckroman] av Michelle Paver. Paver är en författare som jag gillar skarpt då jag slukade hennes Vargbröder serie, stenåldersfantasy för ungdomar. Nu har hon skrivit en vuxenroman om en expedition till Svalbard där deltagarna faller som käglor tills det bara finns en deltagare kvar med en mycket ond ande i ett arktiskt läger med en natt som pågår i 4 månader. Huh, säger jag bara. Trots att det nu är ganska varmt ute så kröp jag ihop under en filt och frös ordentligt och tyckte den var otäck och mycket tragisk, men också väldigt bra. Kan varmt rekommenderas.

Längtan är över!

Foto av Adrian Braekke

Men första tänkte jag säga att jag gillade filmen Hunger games mycket, den var trogen boken, även om de fått ta bort mycket.

(OBS nu kommer det spoilers) En viktig del var ju broschen som Katniss fick boken av borgmästarens dotter och där fick man intrycket att härmskrikan var ett tecken för uppror och att Katniss utnyttjades att bära den och vara en symbol för upproret.I filmen hittar Katniss den själv i Sömmen och gör väl på egen hand den till symbol för det kommande upproret, men de kan ju inte få med allt. Jag kan säga dock att har man läst boken får man ut så mycket mer av filmen, till exemepel att folk ser lite illamående i presidents Snows närhet, i filmen kommer det ju inte fram att han doftar blod och gärna omger sig bland rosor för att dölja denna doft.

Men se filmen och framför allt läs boken ni alla som inte gjort det innan.

Premiär idag!!!

Ikväll ska jag gå på premiär och se på Hungerspelen, i samband med premiären blir det utlottning av böckerna och mingel med bubbel och pinnar. HURRA!!!

Som jag längtar.

Ses vi??

Bokpratsdubbel

Igår höll jag två bokprat för en år 5 och en år 6. För femmorna pratade jag om följande böcker:

• Hitlers dotter av Jackie French
• Den hemliga trappan av William Corlett
• Allie Finkles regler för tjejer: Flytten av Meg Cabot
• Förortsungar av Tomas Blom
• Det finns inga skridskor i öknen av Mats Berggren 

Alla dessa böcker som jag skarpt gillar, fast som vanligt blev Hitlers dotter en klar favorit för de som jag bokpratade för. Andra världskriget kittlar alltid tanken verkar det som och tanken på att Hitler hade en dotter är något att fundera på. Men jag gillar boken för att barnen i boken funderar på det otäcka i att allt kan hända igen, och faktiskt sker idag.

För sexorna bokpratade jag om följande böcker:

• Pojken i randig pyjamas av John Boyne
• Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl
• Kensukes rike av Michael Morpurgo
• Ett hål om dagen av Louis Sachar
• Sverige - Finland : en kärlekshistoria av Charlotta Cederlöf

Även här blev andra världskriget-historien Pojken i randig pyjamas en hit, men till min glädje även Ett hål om dagen och Jag saknar dig, jag saknar dig.

Doktor Ozzy?

Först trodde jag inte det var sant men nu har jag kollat upp det och jomenvisst har Ozzy Osbourne skrivit en hälsobok: Doktor Ozzy: råd från rockens överlevaren nummer ett. Fantastiskt och jag kan ju knappt vänta på den, funderar på att köpa den till mig själv i födelsedagspresent på engelska och skratta gott som man blir utlovad. Den svenska utgåvan sägs komma i maj och jag hoppas kunna köpa in den till mitt bibliotek också, roliga böcker behövs väl alltid.

I övrigt har det gått otroligt trögt med min läsning det sista, jag har mest läst barnböcker för mina brorsbarn och till bokprat som jag hållit just nu. Men läshögen ligger och lockar och jag väntar som vanligt på lite läsro. Har fått en otroligt dålig vana av att ta med datorn i i sovrummet och ser på TV istället för att läsa vid sänggåendet. Dumt, mycket dumt!

Kanske har doktor Ozzy bot på detta också? Vi får se...

Otäck labyrint

Jag har läst ut James Dashners The Maze Runner för några dagar sedan och den var ruggigt bra, en dystopi precis som mycket av det andra som jag läser nu men egentligen vet man inte det under läsningen även om det är känslan man har hela tiden.

Thomas vaknar upp i ett mörkt rum och det första han slås av är att han inte kommer ihåg något om sitt liv, det enda han vet är att han heter Thomas. Plötsligt börjar rummet röra på sig och det blir uppenbart för honom att han är i en hiss som går uppåt. Den går länge uppåt, men till sist stannar den och en lucka öppnas och vad han ser utanför hissen är ett gäng unga killar som tittar på honom. Frustrerande nog får han inga svar på sina frågor som han ställer för pojkarna kallar honom Greenbean och Newbie och säger att han kommer få veta allt i sinom tid. Efterhand får han i alla fall vet att de befinner sig i en glänta mitt i en labyrint som de försöker komma underfund med samtidigt som de har skapat sig ett fungerande liv där. Thomas ankomst sätter dock fart på deras utveckling och snart står de inför valet mellan liv och död.

Som sagt ruggigt spännande hela vägen och just nu står jag i kö på bok nummer två The Scorch Trials, för slutet på boken förklarade en del men inte allt, dessutom fanns början på bok två med och jag läste lite som gjorde att jag kände att jag MÅSTE veta hur det går...