Gillade skarpt

För ungdomar

Nu har jag läst ut en bok som jag hållit på med ett tag, men det var först denna helgen som jag satsade på läsningen och när jag väl gjort det stornjöt jag, vilken bra bok! 

Kristin Cashores Tankeläsaren del 1 i trilogin eller serien De Utvalda. En fantasybok som verkligen var bra och som hade en hjältinna som man direkt fattade tycke för. Kasta är en särling, en människa med speciella krafter och hennes speciella kraft är dödandets gåva, även om teorierna om detta utvecklas senare i berättelsen. Därför används hon av Kung Randa som hans personliga lönnmördare och torped, tills en dag hon träffa Prins Po och märker att han också är en särling. Särlinger märks på deras ögon, de har alltid två olika färger på sina ögon. Po och Kasta börjar som vänner men efter tiden och de äventyr det upplever tillsammans blir de kära. Men deras värld hotas av onda makter som de beslutar sig för att kämpa mot och det blir riktigt spännande och den sista delen av boken kunde jag bara inte lägga ner så igår kväll kom jag senare i säng än beräknat. 

Vuxenutgåva

Ni som gillar fantasy har här något att se fram emot och trots att jag inte skulle göra det har jag nu börjat på en ny serie utan att alla delarna finns ute att läsa. Men jag är inte säker så jag ska forska om serien/trilogin och författarinnan ordentligt nu. 

Det är fler vuxna än jag som fattat tycke för boken, det märker ni på de två omslagen, varav ett är för barn/unga och det andra en vuxenutgåva. Jag tror inte att det är någon större skillnad på innehållet, utan bara att vuxna inte kan med att läsa en bok som ser barnslig ut, precis som med Harry Potter-böckerna. Löjligt om ni frågar mig.

Men nu ska jag forska vidare om Kristin Cashore och hennes böcker.

Nej, inget positivt med en förkylning

För den förkylningen som jag just nu återhämtar mig från var inte från denna världen, har inte varit så snuvig sedan jag blev vuxen. Så jag kunde inte läsa så mycket som jag hoppats, läste faktiskt bara en bok; Erebos av Ursula Poznanski. Det var en ungdomsbok som handlade om ett "vanligt" TV-spel, trots att TV-spelet sedan inte var så vanligt alls. istället vara spelet ytterst interaktivt och hade till och med AI (artificiell intelligens  ) och som på ett otäckt invecklat sätt fick en massa skolungdomar att smyga omkring och utföra ärenden i den verkliga världen.

Boken handlar om Nick som går på en skola i London och som ser sina kamrater förändras och plötsligt bli tysta, och tillbakadragna, samtidigt som han ser ett platt paket byta händer och trots sina frågor får han inga svar. Tills en dag då det är hans tur att få paketet som innehåller en DVD-skiva med ett dataspel på. Han rusar hem och börjar spela, i början av spelet blir han varnad att spela spelet, men nyfikenheten vinner och han sätter igång. Spelet är ett RPG-spel, typ WoW och han fastnar och sitter hela helgen med spelet, helt uppslukad. Spelet är svårt och ibland är Nick nära att dö, men för att överleva får han uppdrag att utföra, i verkligheten. I början är det vanliga små ärenden som han inte förstå men den dagen han får i uppdrag att förgifta hans lärares termos, känns spelet obehagligt nära hans liv. När han vägrar utföra uppdraget blir han utkastad ur spelet och vägras börja spela igen. Erebos får man bara en chans till och det visste han.

Men det finns klasskompisar som sett hur illa det blir och som vägrat ta emot spelet och som nu jobbar för att avslöja hela spelet och som hoppas visa hur farligt spelet egentligen är...

Sanningen om spelet visar sig vara värre än vad jag ens misstänkte...

Detta är en mycket spännande bok som höll mig, läsaren, helt fången större delen av en dag. Den var lättläst och historien gjorde att man hela tiden ville fortsätta läsa, trots att en hel del av berättelsen utspelade sig i spelet. Jag har inte spelat några liknande spel själv, för att jag har inte tid för något sådant i mitt liv men att läsa om det var intressant och författaren hade verkligen lyckats få in läsaren med Nick i spelet.

Kanske en förkylning kan vara något positivt?

För då kanske jag kan sätta mig i soffan och läsa lite. Jag försöker verkligen så livet från den ljusa sidan och eftersom en dum förkylning gör att jag förmodligen måste ställa in mina sociala planer i helgen, kanske detta kan var guldkanten, att få lite extra lästid. (Men sista ordet är inte sagt än och honungsvatten och halstabletter hjälper faktiskt OK, än så länge.)

Men jag har ju så bra böcker att läsa hemma i hyllan och är lässugen, så om det blir en helg i soffan blir det läsning för hela slanten hoppas jag, fick nämligen med mig hem från bibblan igår: City of Bones av Cassandra Clare, första delen i en YA-serie som jag hört mycket gott om. Jag hoppas verkligen hinna börja i den samt läsa ut de andra som jag hållt på och läst hur länge som helst.

Igår läste jag annars ut ungdomsboken Pojken som sprang bort av John Boyne, som var en mycket vacker och fin bok, men som tyvärr jag inte tror någon ungdom kommer läsa direkt. John Boynes stora genombrott kom ju med hans Pojken i randig pyjamas som är en storsäljare och som många ungdomar läser, men den handlar om andra världskriget och koncentrationsläger, ett alltid så populärt ämne att läsa om. Men Pojken som sprang bort är en vacker saga om sorg och hur det är att bli tvungen att lämna sin barndom och sättet den är skriven lockar nog tyvärr inga ungdomar som jag känner. Som vuxen tyckte jag dock att den var vackert berättad och mysig att läsa, när jag väl kommit in i berättelsen, det vill säga. Dessutom finns i slutet en intressant knorr på boken om vem det är pojken möter på sin färd.

För bokens historia handlar om Noah Barleywater som en dag rymmer hemifrån och som vi får följa på hans färd, han hittar en leksaksaffär som är väldigt speciell och gubben som gör leksakerna är också en mycket intressant figur och det han berättar för Noah gör att världen förändras och Noah börja ifrågasätta sin rymning.

Otäckt och alldeles för verkligt

I fredags läste jag ut Carina Bergfeldts bok Fadersmord, en deckare med lokala inslag för mig som Götenebo. Boken har två parallella historier som i slutet binds ihop, ett ganska vanligt knep just nu bland svenska och utländska deckare och som ger dessa en extra knorr på handlingen. Den ena historien är en ren deckare med ett lik som hittas genom att två fötter sticker upp i Simsjön i Skövde, de sticker upp genom den frusna isen. Brr, kan man säga, och så får man följa polisens utredning men även den utredning som reportrarna på lokaltidningen gör, för de har tillgång till en massa information långt före polisen har samma information och ligger på så sätt hela tiden ett steg före.

Den andra historien i boken är mycket mer otäck (även om mord är fruktansvärt också) så är den del med beskrivning av våld i hemmet mycket mer realistiskt beskriven. att jag på natten sedan hade mardrömmar (dock inte så svårt att ge mig mardrömmar men ändå...). Författarinnan drar själv paralleller till Stieg Larssons Män som hatar kvinnor förs tankarna dit hela tiden, detta övervåld mot kvinnor av män som förstör liv och hur vanligt det egentligen är. Jag är ingen expert på ämnet själv, det var Stieg Larsson som först visade mig hur illa det står till i världen och Sverige på detta området och hur dåligt rustat samhället är för att hjälpa dessa kvinnor och barn som i denna bok. Jag hoppas att många läser boken och börjar tänka lite extra.

Boken var i och för sig spännande och jag hejade på först på att de skulle hitta mördaren och sedan hejade på en annan mördare, lite konstigt jag vet, men boken ledde mig dit.

Det var mycket roligt att känna igen i bokens Götene och beskrivningar av dessa. Jag tyckte mig även kunna utläsa lite Götenebor i texten och det var roligt, på något sätt kände jag det som om jag kom djupare in i boken då.

Ingen rivstart precis

Nej, läsningen i februari har gått mycket trögt än så länge, för det mesta på grund av att det är mycket just nu. Mitt sociala liv går på högvarv och det är också trevligt, men  läsningen har fått stå tillbaka lite och jag längtar faktiskt till nästa möjlighet jag har för längre läsning.

Då ska jag mysa i min läsfåtölj under läslampan och täcket med en god kopp te, det låter väl lyxigt. Men det är inte så ofta jag planerar min läsning så mycket utan istället blir det läsning på plats om man säger så, vid matbordet, på bäcken, i sängen till exempel, jag kan läsa på de flesta ställen förutom bilen, eftersom jag har en tendens att bli åksjuk tyvärr. Men då finns ju möjligheten att lyssna till böcker istället, vilket jag gärna gör.

Men min läsning av de böcker som jag tidigare höll på med genomgår just nu ett uppehåll, då jag fick hem mitt ex av den omtalade romanen som handlar om min hemort Götene: Fadersmord av Carina Bergfeldt.

En deckare med lokalfärg. kan det bli bättre undrar jag, men har i och för sig inte läst så långt än men än så länge är det spännande och intressant ,dels mordhistorien och dels beskrivningen av min hemmiljö, som min gamla skola och min nuvarande arbetsplats. Jag återkommer med recension efter jag läst ut boken, jag borde hinna i helgen hoppas jag.

Sedan undrar jag ni få som läser bloggen, hur läser ni helst?

Mer mer mer, ge mig mer...

23 mars kom ihåg (två dagar efter min födelsedag)!!!

Romantik, spänning och lite övernaturligt!

Jag hann faktiskt med en bok till sista dagen på januari, så min totala läslista för januari blev hela nio böcker och jag känner att jag är på väg mot mitt årsmål med stora steg. Månadens sista bok blev In too Deep av Jayne Ann Krentz, romantisk bok med ett mysterium, mycket kärlek och sex och även till viss del övernaturliga inslag. Jag gillar hennes böcker och just nu skriver hon om The Arcane Society, en grupp där folk har har övernaturliga krafter är medlemmar och om maktkampen inom denna grupp. Författarinnan som har tre peudonymer, Jayne Ann Krentz för nutidsromaner, Amanda Quick för hennes 1800-talsromaner och till sist Jayne Castle och skriver långt in i framtiden på en annan planet där människorna nu har hamnat. Jag är en stor fantast av alla tre pseudonymerna och nu har hon börjat skriva trilogier inom Arcane Society-serien, med en bokdel från varje tid hon skriver för. Härlig läsning, tycker jag. Men tänk på att detta är väldigt personligt, för dessa böcker och denna genre räknas nog inte till något av världens mer klassiska, snarare tvärtom. Detta är böcker som inte räknas som romaner utan står på Romance-delen i bokhandeln.

In too Deep är den första i en ny trilogi så nu väntar jag spänt på del två och tre, temat för dessa är att en massa uppfinningar gjorda på 1800-talet och som har mäktiga och ganska läskiga krafter. Speciellt en spegel, tror jag kommer spela en stor roll i de kommande två delarna i The Looking Glass Trilogy. Själva historien kanske inte tillför så mycket nytt, man och kvinna möts och tycke uppstår. Någon ond människa lurar i skuggorna och försöker döda kvinnan eller mannen, men genom kärlek och fantastiska krafter lyckas mannen och kvinnan vinna kampen (oj, nu berättade jag visst det överraskande slutet, oops). Men trots detta gillar jag att läsa dessa böcker. Jag tränar läshastigheten om inte annat, i alla fall och som jag sagt förut så är detta må-bra-böcker för mig.