Otäckt och alldeles för verkligt

I fredags läste jag ut Carina Bergfeldts bok Fadersmord, en deckare med lokala inslag för mig som Götenebo. Boken har två parallella historier som i slutet binds ihop, ett ganska vanligt knep just nu bland svenska och utländska deckare och som ger dessa en extra knorr på handlingen. Den ena historien är en ren deckare med ett lik som hittas genom att två fötter sticker upp i Simsjön i Skövde, de sticker upp genom den frusna isen. Brr, kan man säga, och så får man följa polisens utredning men även den utredning som reportrarna på lokaltidningen gör, för de har tillgång till en massa information långt före polisen har samma information och ligger på så sätt hela tiden ett steg före.

Den andra historien i boken är mycket mer otäck (även om mord är fruktansvärt också) så är den del med beskrivning av våld i hemmet mycket mer realistiskt beskriven. att jag på natten sedan hade mardrömmar (dock inte så svårt att ge mig mardrömmar men ändå...). Författarinnan drar själv paralleller till Stieg Larssons Män som hatar kvinnor förs tankarna dit hela tiden, detta övervåld mot kvinnor av män som förstör liv och hur vanligt det egentligen är. Jag är ingen expert på ämnet själv, det var Stieg Larsson som först visade mig hur illa det står till i världen och Sverige på detta området och hur dåligt rustat samhället är för att hjälpa dessa kvinnor och barn som i denna bok. Jag hoppas att många läser boken och börjar tänka lite extra.

Boken var i och för sig spännande och jag hejade på först på att de skulle hitta mördaren och sedan hejade på en annan mördare, lite konstigt jag vet, men boken ledde mig dit.

Det var mycket roligt att känna igen i bokens Götene och beskrivningar av dessa. Jag tyckte mig även kunna utläsa lite Götenebor i texten och det var roligt, på något sätt kände jag det som om jag kom djupare in i boken då.