Vampyrer i Texas och skräck på Svalbard

Igår hade jag lite av en läsdag och fick läst två böcker; Glashuset och Evig natt.

Glashuset av Rachel Caine är en ungdomsroman om vampyrer, mycket spännande och jag kom genast in i handlingen. Det är första delen i sen serie/trilogi som heter Vampyrerna i Morganville. Huvudpersonen heter Claire Danvers och hon är ett underbarn som gått ur high school tidigare än sina kamrater och som nu går på college i den lilla staden Morganville. Hon vill helst gått på något av de stora universiteten, men hennes föräldrar ville inte hon skulle flytta över hela kontinenten utan gå några år hemma i delstaten först. Det skulle de nog inte tyckt om de vetat något om Morganville och hur staden behandlar sina studenter. För i Morganville är det vampyrerna som styr och stadens invånare donerar blod för att slippa bli mördare av vampyrerna men de inflyttade studenterna har det inte lika bra och ses som ett vandrande smörgåsbord av vampyrerna.

Men det är inte vampyrerna som är problem för Claire (till att börja med i alla fall), det är de rika, snygga uttråkade tjejerna som styr colleget och som sett ut henne som mobbingoffer och efter en omgång som gav Claire ett blått öga och stukad fot ser hon sig om efter annat boende. Hon hittar via en annons Glashuset där Michael, Shane och Eve bor och får veta sanningen om Morganville. Men Claire vill inte ge upp och problem följer henne var hon än går så det blir en himla röra av allting, men en mycket spännande sådan och jag har redan börjat läsa på fortsättningen.

För att verkligen bli riktig rädd läste jag även Evig natt [en arktisk skräckroman] av Michelle Paver. Paver är en författare som jag gillar skarpt då jag slukade hennes Vargbröder serie, stenåldersfantasy för ungdomar. Nu har hon skrivit en vuxenroman om en expedition till Svalbard där deltagarna faller som käglor tills det bara finns en deltagare kvar med en mycket ond ande i ett arktiskt läger med en natt som pågår i 4 månader. Huh, säger jag bara. Trots att det nu är ganska varmt ute så kröp jag ihop under en filt och frös ordentligt och tyckte den var otäck och mycket tragisk, men också väldigt bra. Kan varmt rekommenderas.