Bokklubbsmöte nr 13

Det var tufft att komma igen efter min underbara semester och det har märkts på mina bloggar, men jag hoppas snart kunna reda upp detta. Jag börjar med att berätta att min ypperliga bokklubb har haft ytterligare ett möte och där avhandlade vi böckerna Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand, deckaren Någon sorts frid av Camilla Grebe & Åsa Träff och faktaboken Konsten att läsa tankar : hur du förstår och påverkar andra utan att de märker något av Henrik Fexeus.

Jag hade läst två av tre men blev som vanligt sugen att läsa den tredje när jag hörde de andra diskutera den, så den ska jag läsa när jag hinner. Jag hade ju även läst ikapp en av de böcker vi haft vid ett tidigare tillfälle, så jag kanske är helt med tills nästa gång. Men just Delhis vackraste händer var en riktig toppenbok, som jag rekommenderat till alla jag sett de två sista veckorna och ska fortsätta med det ett bra tag till. Håller faktiskt just på med en recension för den lokala tidningen också, jag lägger ut länken när artikeln kommer. Så nu säger jag till er också, kära bloggläsare, Läs den, speciellt för er ungdomsboksläsare. Ska ni bara läsa en vuxenbok i år , läs denna!!!

Jag läste även Någon sorts frid, som var en bra deckare av samma stuk som de andra svenska deckare som kommer nu, inte mer och inte heller mindre. Det var första delen i en serie om en psykolog Siri och den förföljelse hon utsätts för, mycket spännande och jag var glad att jag inte bodde själv när jag läste den historien. Boken jag har kvar att läsa är boken om att läsa tankar. Vi får se när tiden räcker till den.

Vi diskuterade också på bokklubbsmötet Fifty Shades of Grey, som jag trodde vi skulle få i uppdrag att läsa tills nästa möte, men så blev det inte. Så nu får jag läsa den på egen hand, hade sparat den lite för att ha den fräsch i minnet vid mötet. Jaja, jag ska läsa den i alla fall.

Nu är det dock bokmässa och jag hoppas hitta mycket roligt där. Ses vi där???

Semesterläsning

Liten kommentar från min semester på Cypern. Jag läser allt vad jag hinner med. Men vi har all inclusive och det är många måltider. Inte för att jag klagar men det tar tid att äta och jag har fått med riktigt bra böcker som hela tiden lockar. Har läst ut fyra böcker hittills och har egentligen fyra kvar, men bra två till känner jag att jag måste läsa innan hemresa. Men hittills kan jag verkligen rekommendera Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer och Amber Bensons Deaths Daughter. Pärlor som livar upp livet en hel del.
Kram från Cypern.

Många böcker väntar på att bli lästa.

Det finns så många bra böcker i världen och jag sliter som ett djur att hinna läsa så många som möjligt. I helgen som gick läste jag ut Döda talar inte av Ann Cleeves, en Vera Stanhope-deckare. Jag gillar både Cleeves och hennes Vera starkt. Slutet var precis så överraskande som jag hoppats och jag hade svårt att sluta läsa så gårdagens lata dag var perfekt. I denna bok var det faktiskt Vera själv som hittade offret, en kvinna strypt i en bastu och sedan börjar det spännande arbetet med att ta reda på vem hon är och vilket motivet för mordet är. Historien blev om möjligt ännu mer nervpirrande efter offer nummer två hittas, vilket för mig var helt absurt att det offret skulle ha något med mordhistorien att göra. En klassiskt brittisk deckare med många intressanta karaktärer, framför allt huvudpersonen Vera, som är allt annat än klassisk.

Men så fort denna bok var utläst kom ett glatt sms att jag har en ny bok att hämta. Jag som redan har en massa böcker att läsa, men hoppas hinna en hel del på semestern som jag snart ska på. det finns ju som sagt så många bra böcker att läsa. Därför måste jag lära mig göra svåra val och välja bort de som inte ger mig någonting. Men jag känner inför böcker som jag gör med människor, jag tror det finns något gott i alla.

Bokcirkelträff nr 2

Igår träffades min bokcirkel (OBS, ej min bokklubb) och vi hade läst Aphuset av Sara Gruen som vi diskuterade ingående och hade olika åsikter om vissa saker och samma om andra, men en rolig diskussion blev det och många glada skratt. Aphuset handlar om aprasen Bonoboer, en slags dvärgschimpans och hur de utnyttjas av människor. Isabel Duncan forskar om dessa apor i ett laboratorium tills en dag när hon och stället sprängs i luften och aporna försvinner. När Isabel skrivs ut från sjukhuset är de spårlöst försvunna och hennes liv ställs på sin spets. John Thigpen är journalist som kämpar sig fram utan att använda alltför vassa armbågar och han kommer i kontakt med bonboerna och Isabel genom ett reportage som ändra hela hans liv. Aporna är köpta av en porrfilmsmagnat som använder dem i en direktsänd realityshow eftersom rasen är känd för sin otvungna sexualitet. Isabel och John måste samarbeta och hittar fler ganska osannolika medhjälpare i kampen för att hitta och befria aporna.

Jag tyckte boken var bra, även om det inte var min typ av bok och slutet var lite för kort och tillrättalagt, det kändes som boken vara skriven för film, det var vi eniga om i vår bokcirkel. Men det var intressant  och otäckt att läsa om hur människan behandlar djur, vilket jag inte alltid orkar tänka på för det är för jobbigt. Men det finns fler i världen som värnar om djur än som utnyttjar dem, hoppas jag och kampen pågår. 

Starkare

Så har jag läst ytterligare två böcker som berikat mitt liv, jag har läst Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind som var just lika spännande, om inte mer än deras TV-serier och filmer de skrivit (se länkar ovan). Boken börjar med att man få en inblick i själva brottet, en kvinna grävs ner på en strand och dränks av springfloden som kommer. Många år senare är fallet fortfarande olöst och delas ut som uppgift på polishögskolan där Olivia Rönning börjar titta på det. Främst för att hennes pappa var inblandad i fallet, men snart för att hon börjar upptäcka saker som leder henne längre än vad utredarna gjorde, och otäckt och spännande blir snabbt och det håller hela vägen och en extra knorr på slutet, sådant gillar jag skarpt. Så ni som gillar svenska deckare, läs, läs och läs. Vad jag har förstått så kommer det flera i samma serie och de kommer jag garanterat att läsa.

Sedan har jag även läst Liv Strömquists Einsteins fru och som vanligt öppnades mina ögon och mitt sinne, och jag märker att Liv gör mig starkare, som kvinna och som person och framför allt som båda på en gång. Einsteins fru borde alla läsa. Jag brukar annars vara emot obligatorisk läsning i form av kanon men denna skulle jag vilja att alla läste, skulle jag bli diktator skulle jag beordra det. Tyvärr skulle nog inte Liv tycka om mig om jag blev diktator och eftersom hon nu är på god väg att bli en liten husgud så får jag ge upp om diktatorskapet.

Men att läsa om alla dessa kvinnor/fruar som varit gifta med stora män och se hur illa världen behandlat kvinnor och vilka förlegade idéer vi egentligen lever efter. Jag blev så inspirerad och vill sprida denna inspiration vidare.

Skrämmande och spännande på Öland

Vad är det med detta ö-landskap som är så inbjudande till skräckhistorier? Nu har jag i all fall läst en skräckis som utspelas på Öland och Blå Jungrun; Bida sin tid av Titti Guldstrand och som jag sträckläste under kvällen här.

Hanna lever på Öland med sin dotter Nora, som är ett söndagsbarn och när sommaren börjar för de båda börjar det även hända en massa mystiska saker. Hanna tycker sig se en liten flicka som, även om hon inte är direkt otäck blir sommaridyllen lite störd och när Nora sedan en dag försvinner och en mörk skrämmande man börjar visa sig för Hanna på nätterna är stämningen så kuslig att jag fick tända ljuset trots att solen sken ute. Samtidigt händer andra mystiska saker och till slut är det en kamp mot onda krafter om Nora. Spännande är bara förnamnet!

De som gillat skräcksidan av Theorin har här chansen att åter släcka lite skräckläslust.

Lokal boktipsare

Nu boktipsar jag dessutom i den lokala tidningen.