För lat för att läsa?

Hur lat måste man vara då? Dock har jag varit dum och fastnat i en TV-serie som tar en stor del av min tid. Så jag hann inte så mycket läsning som jag tänkt förra helgen, har bara under veckan läst två böcker, båda ungdomsböcker. Det ena vara Christina Wahldéns senaste inlägg i kampen mot orättvisor. Ingen du känner handlar om tvångsgifte och var mycket hemsk att läsa och trots ett lyckligt slut känns den precis som författarinnans övriga böcker mycket angelägen.

Fatma skrattar bara åt sin bästa kompis Aida, när Aida ber henne lova att hon kommer hem från sin semester hos släkten i Turkiet. Men snart på semestern inser hon att Aidas ängslan inte var förgäves, hennes familj har verkligen gift bort henne mot en stor summa pengar och Fatma gifts bort med en mycket äldre man. Men Fatma var smart och så fort hon insåg vad som höll på att hända gömde hon sin mobil och sms:ade Aida som gör allt hon kan, men vad kan hon egentligen göra långt borta i Sverige? Mycket spännande och samtidigt hemsk, hur kan detta pågå fortfarande? När ska vi inse att alla människor, kvinnor och män har lika värde?

Jag mår ofta dåligt av verkligheten så nästa bok jag kastade mig in i var väldigt långt borta från verkligheten, det vara Amanda Hellbergs första ungdomsbok Jag väntar under mossan. Handlingen sker i vår värld men även i den övernaturliga värld som vi här i norr förr trodde på. Här fins det mylingar, häxmästare, häxor, skogsrå och även näcken finns med. Spännande och nästan nagelbitande ett tag precis som med Amandas vuxenböcker. Dock kändes den lite "lillgammal", mycket eftersom huvudpersonen Matilda eller Tilda som hon kallades själv var mycket lillgammal i sitt tänkande och som både fann kärlek och sin försvunna mormor. Trots alla spänning kändes boken kanske något tillrättalagd och jag föredrar vuxenböckerna. Jag säger inte att boken var dålig men att den kunde varit bättre. Det jag gillade mest var naturbeskrivningarna som kändes precis som svensk skog gör, med det mystiska som KAN finnas runt varje hörn och vad är det egentligen som man ser i ögonvrån men ändå aldrig riktigt ser?

Så hart jag gått med i en bokcirkel till, fast jag varnade att jag har mycket för mig och kanske inte skulle hinna vara med varje gång. Vår första bok som jag beställt är i alla fall: Julia av Anne Fortier. För att hålla isär mina bokträffar kallar jag den ena, den som jag varit med i länge för bokklubb  och den nya för bokcirkel.

Naturligtvis så kunde jag inte hålla mig utan beställde lite mer mysig läsning när jag ändå gjorde en beställning, bland annat böcker om Chick Flicks, och Europe (rockbandet). Lite födelsedagspresenter köpte jag också för den kommande sommaren...

Uppdatering och bokklubbsmöte nr 11

Nu var det ju väldigt länge sedan jag skrev något här, jag har kommit hem från USA och såklart med en massa böcker i bagaget som jag nu försöker beta av samtidigt som det släpps en fasligt massa bra böcker nu. Just nu ligger minst 4 böcker som jag bara längtar att läsa och jag hoppas på dåligt väder i helgen så jag med gott samvete kan göra det.

I USA besökte vi bokhandlar nästan varje dag och köpte jag inte böcker köpte jag bokmärken eller vykort att använda som bokmärken, ska försöka ta kort på dem och visa er alla. I sista anhalten bodde vi i en förort till San Francisco och hade en bokhandel som granne till hotellet och där var det författarläsningar och diktkvällar varje kväll, mycket trevligt. Bland annat köpte jag nya Sookie Stackhouse - boken Deadlocked som jag läste ut på planet hem, trots att jag försökte läsa långsamt och njuta.

När jag återvände till jobbet hade det också kommit in fortsättningen på Joe Hills serieserie, Locke & Key som jag slukat de utkomna delarna. Mycket spännande och nästa del bevakas på Adlibris. 


Nu i veckan som gått hade vi nästa bokklubbsmöte då vi diskuterade bland mycket annat Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson (en bok som faktiskt var skriven på engelska först, trots att den kändes ursvensk, om man kan säga så), Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross (som jag läste på planet till USA) och Hypnotisören av Lars Kepler. Jag gillade alla tre, som vanligt och var otroligt stolt att jag läst alla tre för en gångs skull. Till nästa gång ska vi läsa En liten smula underbar av Dawn French (känd från French and Saunders och vilken jag redan har läst) och Just kids av och om Patti Smith, vilken jag ser mycket emot att läsa.

Men som sagt nu i helgen hoppas jag på en riktig läshelg och håll tummarna så kommer en rapport nästa vecka.

World book night

Här i Los Angeles går det också mycket bra att följa mitt bokintresse. Det började mycket bra med upptäckten av Festival of Books på USC.

Här fanns en massa bra författare inbjudna; Amber Benson, Judy Blume, Julie Andrews, Josephine Angelini, Libba Bray, Jane Green, Raymond Feist, Janet Finch, Cornelia Dunkel och många många fler. Underbart helt enkelt, och det kanske mest underbara var att jag fick se Betty White, kanske inte mest känd för sina böcker utan som Rose i Pantertanter. Att dessutom gå runt på en bokmässa i solsken, var en toppengrej. Det var ju lika varmt som i Göteborg, men ändå luft eftersom den var utomhus och som sagt sol, ljuva sol.

 Sedan var det dagen efter Världsbokens dag hemma i Sverige och på Götene Kommunbibliotek höll Lena Einhorn prata om Siri von Essen. Själv firade jag i Los Angeles World Book Night med att gå på Barnes & Noble i en timme och köpa ett bokmärke och tre böcker till mig och två till brorsbarn. Idag vid besöket på Venice Beach hittade jag ytterligare en bokhandel, Small World books, mycket mysig med stort utbud. Hittade en utställning med Stieg Larsson, Camilla Läckberg, Henning Mankell, och flera nordiska deckare, med en liten skyltning om sett de var ytterst beroendeframkallande. Roligt.

Bokklubbsmöte nr 10

Nu har det äntligen lossnat lite med läsningen efter en lång period med alldeles för lite läsning och tack vare mycket bra böcker och ett bokklubbsmöte har jag nu läst åtminstone tre böcker den senaste veckan. Min påskläsning gick inget vidare tack var finbesök från Skåne och att den helgen bara for iväg.

Men nu har jag i alla falla läst en bok om Island som vi hade till bokklubben ; Sommarljus och sedan kom natten av Jón Kalman Stefánsson. Små berättelser om ett samhälle på Island och både långa och korta anekdoter om invånarna i detta samhälle, jag gillade språket mycket även om den mänskliga faktorn aldrig slutar förvåna mig hur vi låter våra känslor styra våra liv rakt ned i fördärvet eller även kanske in till lyckan. Vissa bitar var mycket tragiska och vissa lyckliga och mysiga, men samtidigt visade boken att livet alltid går vidare trots vad som händer i ens liv. Intressant i alla fall att läsa om andra delar av vår stora värld.

Jag har även läst ytterligare en bok om Maja Grå från Styggelsen och Döden på en  blek häst av Amanda Hellberg. Denna del tre i serien hette Tistelblomman och som jag tyckte nästan var bättre än de föregående, Maja som har gåvan att se det som vi andra inte ser flyttar med sin fästman Jack in i ett gammalt hus; Tistelblomman i Skottland och redan första dagen känner hon att det är något speciellt med huset och trots alla varningar som invånarna i den intilliggande byn ger Maja sig inte av från huset. För varningar får hon, hela tiden, och ingen i byn vill ens komma i närheten av ägorna. Så måste Jack åka till Paris några dagar för sitt jobb och Maja blir ensam i huset...

Jag tycker att detta är det bästa med boken, all den förväntan som byggs upp och som jag faktiskt tycker infrias i upplösningen. Sådant tycker jag om, speciellt i skräck- och deckarromaner. Samtidigt som Majas liv går framåt och hon funderar precis som vi alla, hur ska livet bli, vad ska man göra med sitt liv och när hon får ett erbjudande om ett nytt jobb anpassat efter hennes speciella förmågor får hon fatta hårda beslut om sitt liv och sin framtid. Om det nu finns någon framtid för Maja, för skuggorna kommer allt närmare och närmare allt eftersom hon försöker ta reda på vad som egentligen har hänt i Tistelblomman...

Sedan har jag även läst årets Villette-bok. En deckarserie av Ingrid Hedström och årets bok heter; Rekviem i Villette. Jag får erkänna att jag diggar Villette-böckerna skarpt, för de är inte så blodiga och råa som andra deckare utan det handlar alltid mer om gammalt hederligt detektivarbete, men så är ju huvudpersonen Martine Poirot släkt med Hercule Poirot, även om det är på långt håll. I denna femte boken är det en invecklad gåta som ska lösa och som läsare får man följa hur flera olika utredningar handlar om samma fall, även om deras infallsvinklar är olika, men spännande är det och jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig boken och sträckläste så mycket som möjligt.



Boken börjar med att blonda mammor med små barn blir mördade och då fallet nästan är på väg att lösas dör utredningsledaren och fallet blir nästintill bortglömt, tills ett av de barn som fanns kvarlämnad bredvid en av de döda mammorna vill veta vad som hänt. Samtidigt som denna utredning sätter fart hittas en familj död i sitt garage; mord, självmord eller olyckshändelse, Martine börjar sin utredning som tar henne tillbaka i sitt egna förflutna. Som du hör är detta också ett måste om du gillar de övriga Villette-deckarna.

Inte ge upp

Igår hade jag bestämt mig, jag skulle sluta försöka ta mig igenom Jonathan Franzens Freedom, för den känns lång, jobbig och inte något för mig. Jag avskyr verkligen att ge upp en bok och det händer mycket sällan, men ibland rinner tiden iväg och jag inser att jag inte kommer ta mig samman och läsa klart boken.

Men senare på samma kväll, bara några timmar efter att jag bestämt mig, läste jag på Twitter denna korta recension av Freedom: Sist på't men herregudherregud vad bra Frihet och Jonathan Franzen är. Ligger på golvet och hyperventilerar av pur kvalitetslycka.

Så nu kan jag ju inte sluta läsa den, nu måste jag ju läsa ut den. Jag hoppas på en riktig läshelg i påsk, har laddat med en massa bra böcker och kommer bli lycklig om jag kommer igenom hälften. Några titlar jag vill läsa ut denna vecka:

• Tistelblomman av Amanda Hellberg
• Freedom av Jonathan Franzen
• Fire av Kristin Cashore
• När jag vaknar finns du inte av Cat Patrick
• Söderns sötma av Mikael Timm
• The Fault in Ours Stars av John Green
• Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson
• Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie.

Optimistiskt eller?

Serieläsning

Nu har jag äntligen läst min första Locke & Key-serie. Locke & Key är en serie gjord av Joe Hill (Stephen Kings son, se tidigare inlägg) och Gabriel Rodriguez. Den var mycket bra, så bra att det var svårt att slita sig och åka till jobbet, så boken fick följa med och lästes ut på fikarasten. Handlingen var blodig, skrämmande, nervkittlande och en sådan historia där man förväntar sig något extra och det fick jag.

Jag har ju som tidigare nämnt läst en massa Stephen King och gillar hans son mycket också. Bilderna i serien var också mycket bra och jag ser redan fram mot fortsättningen, jag är dålig på att läsa serier men  håller på och bättra mig. Men jag kan säga att denna serien kommer jag inte ha några problem med att läsa.

Serien handlar om de tre syskonen Locke vars pappa blir brutalt mördad inför dem och när de antingen gömmer sig eller kämpar för sina liv förändras de och deras liv för alltid. Efter flyttar mamman syskonen till pappans födelseplats, ett stort gammalt slott med många hemligheter, vissa farligare än andra. Syskonen själva är dessutom rejält skadade av sina upplevelser och då deras fars mördare söker upp dem för ytterligare hämnd får de på nytt ta upp striden och kämpa för sina liv.



Vid mina efterforskningar om serien (som jag alltid gör eftersom jag är en total informationsnörd) visar att det är fler än jag som tycker om den och ett TV-pilotavsnitt är inspelat av serien men tyvärr blev det inte TV-serie av det. Jag skulle ändå gärna vilja se det avsnittet, men framför allt vill jag läsa resten av serien.

Vampyrer i Texas och skräck på Svalbard

Igår hade jag lite av en läsdag och fick läst två böcker; Glashuset och Evig natt.

Glashuset av Rachel Caine är en ungdomsroman om vampyrer, mycket spännande och jag kom genast in i handlingen. Det är första delen i sen serie/trilogi som heter Vampyrerna i Morganville. Huvudpersonen heter Claire Danvers och hon är ett underbarn som gått ur high school tidigare än sina kamrater och som nu går på college i den lilla staden Morganville. Hon vill helst gått på något av de stora universiteten, men hennes föräldrar ville inte hon skulle flytta över hela kontinenten utan gå några år hemma i delstaten först. Det skulle de nog inte tyckt om de vetat något om Morganville och hur staden behandlar sina studenter. För i Morganville är det vampyrerna som styr och stadens invånare donerar blod för att slippa bli mördare av vampyrerna men de inflyttade studenterna har det inte lika bra och ses som ett vandrande smörgåsbord av vampyrerna.

Men det är inte vampyrerna som är problem för Claire (till att börja med i alla fall), det är de rika, snygga uttråkade tjejerna som styr colleget och som sett ut henne som mobbingoffer och efter en omgång som gav Claire ett blått öga och stukad fot ser hon sig om efter annat boende. Hon hittar via en annons Glashuset där Michael, Shane och Eve bor och får veta sanningen om Morganville. Men Claire vill inte ge upp och problem följer henne var hon än går så det blir en himla röra av allting, men en mycket spännande sådan och jag har redan börjat läsa på fortsättningen.

För att verkligen bli riktig rädd läste jag även Evig natt [en arktisk skräckroman] av Michelle Paver. Paver är en författare som jag gillar skarpt då jag slukade hennes Vargbröder serie, stenåldersfantasy för ungdomar. Nu har hon skrivit en vuxenroman om en expedition till Svalbard där deltagarna faller som käglor tills det bara finns en deltagare kvar med en mycket ond ande i ett arktiskt läger med en natt som pågår i 4 månader. Huh, säger jag bara. Trots att det nu är ganska varmt ute så kröp jag ihop under en filt och frös ordentligt och tyckte den var otäck och mycket tragisk, men också väldigt bra. Kan varmt rekommenderas.