Jag hann faktiskt med en bok till sista dagen på januari, så min totala läslista för januari blev hela nio böcker och jag känner att jag är på väg mot mitt årsmål med stora steg. Månadens sista bok blev
In too Deep av
Jayne Ann Krentz, romantisk bok med ett mysterium, mycket kärlek och sex och även till viss del övernaturliga inslag. Jag gillar hennes böcker och just nu skriver hon om
The Arcane Society, en grupp där folk har har övernaturliga krafter är medlemmar och om maktkampen inom denna grupp. Författarinnan som har tre peudonymer,
Jayne Ann Krentz för nutidsromaner,
Amanda Quick för hennes 1800-talsromaner och till sist
Jayne Castle och skriver långt in i framtiden på en annan planet där människorna nu har hamnat. Jag är en stor fantast av alla tre pseudonymerna och nu har hon börjat skriva trilogier inom Arcane Society-serien, med en bokdel från varje tid hon skriver för. Härlig läsning, tycker jag. Men tänk på att detta är väldigt personligt, för dessa böcker och denna genre räknas nog inte till något av världens mer klassiska, snarare tvärtom. Detta är böcker som inte räknas som romaner utan står på Romance-delen i bokhandeln.
In too Deep är den första i en ny trilogi så nu väntar jag spänt på del två och tre, temat för dessa är att en massa uppfinningar gjorda på 1800-talet och som har mäktiga och ganska läskiga krafter. Speciellt en spegel, tror jag kommer spela en stor roll i de kommande två delarna i
The Looking Glass Trilogy. Själva historien kanske inte tillför så mycket nytt, man och kvinna möts och tycke uppstår. Någon ond människa lurar i skuggorna och försöker döda kvinnan eller mannen, men genom kärlek och fantastiska krafter lyckas mannen och kvinnan vinna kampen (oj, nu berättade jag visst det överraskande slutet, oops). Men trots detta gillar jag att läsa dessa böcker. Jag tränar läshastigheten om inte annat, i alla fall och som jag sagt förut så är detta må-bra-böcker för mig.
Jag har haft en riktigt bra läshelg och tillbringade fredagskvällen med att läsa ut rysaren Barnflickan av Hanna von Corswant. Den lovade mycket genom en spännande inledning och bra språk, men sedan kändes det inte riktigt som om den höll hela vägen och jag listade ut slutet och det är något som jag inte gillar att kunna göra. Miljön kändes dock väldigt levande och jag fick ett bra grepp om bokens karaktärer i början, dock kändes de lite senare i boken som spegelbilder av de förut tydligare karaktärerna. Dessutom kände jag att fast många av frågorna fick svar var det ändå några punkter som jag missade i boken, fast det kanske berodde på mig och min snabbläsning som jag tar till när jag börjar tappa intresset för en historia. Den påminde också lite för mycket om historier jag förut läst och sett, och blev därför alldeles för förutsägbar.
Den sista jag läste ut i förrgår som också var en bokklubbsbok och den heter Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn och som var en bok som både fick mig att skämmas och som inspirerade mig till att bli en bättre människa. Det är en bok som jag funderar på att läsa minst en gång om året för att påminna mig om att bli en bättre och snällare människa. Jag gillade speciellt hans tankar om att snällhet inte är något att rynka på näsan åt, vore människor snällare så vore nog världen en mycket bättre plats att leva på. Läs och tänk över beteende, något bättre blir det säkert att leva.
När jag ändå är inne på mina bokklubbsböcker kan jag även skriven en kort rapport från mitt senaste bokklubbsmöte som jag var på i onsdags. Som vanligt en toppenkväll med god mat, skvaller, uppdateringar och lite boksamtal. Jag var den enda där som inte läst den tredje boken vi skulle läsa, Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra och den lät väldigt intressant och en bok som kan vara bra att ha läst som kvinna i världen idag.
